Skulle ha hämtat bilen igår kväll för att lättare forsla tårtan jag bakat till jobbet idag. Men det blev så sent och jag var trött. Äh, kan åka buss imorron bitti, bestämde jag. Fast jag var inte klar till den buss som skulle passa. Äh, jag kan gå, tänkte jag. Och det gjordet jag. Drygt 2 km med en tårta i famnen. Ni vet,  de går ju inte att klämma in under armen eller knöla ner i ryggsäcken, utan bära sådär dumt framför kroppen, liksom. Plöstligt kändes vägen mycket längre än den brukade…

Sen skulle jag cykla ut tillbaka, förbi min lägenhet och en bit bort i området, ut mot udden, för att titta på en lägenhet till min älskling. Jag skulle cykla på en av jobbets 4 cyklar, tänkte jag. Men för första gången någonsin, tror jag, var alla fyra bokade! Fick ta bussen, den passade som tur var. Skulle ta bussen tillbaka sen, tänkte jag. Fast då passade den inte. Istället för att vänta beslöt jag mig att gå tillbaka till centrum, ca 3 km. I värmen var även den vägen längre än den brukade.  Nu ska jag ut åt samma håll för andra gången idag, men denna gång för att äta födelsedagslunch med kollegorna vid Lilla Havets strand. Myyys! Vi ska åka bil ut, tänkte vi. Vi får väl se hur det blir med det