One of those days hotade att bli två dagar istället för en igår. Men så kom ett erbjudande om att trumma på kvällen, med Trumfamiljen. Jag var hyperstressad, jagad, ur balans och löjligt lätt att trigga igång på vad som helst. Men jag kände att jag kunde vara inte vara hemma, hemma är jag slagpåse nr 1 och det gör ont. Så jag antog erbjudandet, med glädje. Hur det skulle gå att trumma hade jag ingen aning om, har inte provat i detta tillstånd.

Det var helt underbart! Att komma i detta sammanhang med dessa underbara, kärleksfulla och öppna människor är som balsam, inte bara för själen, utan även för sinnet. Trummandet gick kanon, släppte tankarna och bara lät rytmerna flöda. Det ger sådan energi! Vibrationerna gör något med kroppen rent fysiskt. Alla spänningar, all smärta jag hade i axlar och nacke rann ur musklerna i takt med trumslagen. Tankarna fastnar inte i de gamla inkörda spåren, man kan inte tänka på annat alls, man bara är. Frihet för en liten stund!