Hängde ni med i det ordet? Nej, knappt jag heller. Men det är i alla fall på en sådan utbildning jag är på just nu. Över två dagar med en övernattning på konferenshotell. Då finns det helt plötsligt resurser. Ibland kan vi längta som bara den på jobbet att få komma bort från kontoret ett par dagar. Här är jag nu, visserligen utan min egen arbetsgrupp, och bara vill hem. Har mått småilla i ett par dagar, och har ont i nacken (det hänger väl ihop tror jag) och är så trött att jag bara vill gråta. Vid 21.17 bröt jag upp. Middagen var avklarad co hjag ansåg att det borde vara lovligt att få lämna tillställningen för att krypa ner i sängen. Var först tvungen att kolla av en sak via mailen med lilltösens klasslärare, och så släpa mig förbi här. För att klaga och ynka. Föga upplyftande, eller hur? För att spä på eländet fick jag helt plötsligt ett känslobortfall på tungans högersida?!

Jösses.

Dags att logga ut.
(Hoppas er måndag varit bättre)

Missförstå mig inte helt här – utbildningen är intressant, idén är ok. Det är bara det att jag inte har någon ork.