Det har varit några händelserika dagar, dessa senaste. Händelserika i mitt inre, åtminstone.

Jag har gjort en Resa. En inre resa för att försöka rensa bort lite gammal skräp som livssanningar som inte varit sanna. Det var en pers, fast trots allt en ganska skön pers. Sen. Eller nu. Jag var dum nog att det var rätt tid att rensa kroppen rent fysiskt också, varför jag inledde en fasta. Den slutade med svimmingsanfall innan jag kommit igång fullt ut. Ok, jag kan lyssna på kroppens signaler. Ibland. Som nu. Den ville INTE fasta. Där med basta! Insåg att kroppen hade fullt upp med vad som hände i mitt inre, mitt inre mentala liv, menar jag. Och allt hänger ju ihop. Blev faktiskt sjuk av att försöka fasta. Inte vanlig oh vad jag är sugen på mat eller oh,  nu är det allt lite tufft. Det var som en värsta influensa, fast utan febern. Tack och lov!

Pratade med min brorsa som hämtade mig och lade mig på sin behandlingsbänk. Först satte han akupunkturnålar i mina öron, mitt upp på huvudet och mitt i pannan. Jag hade ingen aning om att han kunde sådant där, så jag var ganska skeptisk. Han är ju trots allt min bror. Jag minns allt att han både retades och lurades när vi var små. Men han fick dit dem och jag kände inte av dem efter en liten stund. Förutom att jag plötsligt kunde slappna av bättre. Därefter utövade han en djupare form av zonterapi, eller vad jag ska kalla det. Han gav mina fötter en omgång med sandpapper först. Ja, du läste rätt. “Fotfil, pöh!” fnös han och fäste ett nytt sandpapper på det hantverksverktyg som används med fördel när du ska sandpappra spackel på väggar (Manuell, alltså). Och faktiskt, det funkade det. Nära på babyfötter fick jag, och det kändes inte värre än att gå till fotvårdsspecialisten.
Har aldrig varit på zonterapi vad jag kan minnas. Tycker däremot mycket om att få fötterna masserade. Och brorsan visade sig vara duktig på det. Fast sedan är det ju det där med att trycka på punkterna i fötterna, och benen, som leder till inre organ och andra kroppsdelar. Det var INTE skönt. Jägarns, att det kan göra så ont! “Det är tur att sådant här inte är obehagligt eller gör ont” sa han torrt men log. Jojatackar! Men, jag som brukar försöka fly all extra smärta (tycker det räcker med den som min nacke åsamkar mig) andades bara djupare och lät smärta komma. Och faktiskt, då gav den sig (fast vet ni hur ont dete gör att få de där punkterna på vaderna tryckta på!?!) Och för mitt inre gjorde jag de mest fantastiska resor. Jag flög med örnar, jag stormade fram på en häst, jag var fri, fri, fri inom mig. Spejsat? Ja visst, men det hjälpte. Efter två timmars intensiv behandling fick jag flyta fritt i en floatingtank som är i spaavdelning i hans hyreshus (Ja, vissa hus har sådant. Det hade absolut inte det hyreshus vi bodde i förra året). Det var härligt.

Mitt behov har varit att renas, på något vis, renas från mina gamla tradiga tankar och beteendemönster. Och faktiskt tror jag att den processen börjat nu…