Smsade och frågade tonårsdottern om hon vill bli hämtad från pojkvännen igår kväll runt 8. Hon tackade förvånat och glatt ja. I vanliga fall skjutsar jag inte runt på henne drägliga tider på dygnet. Ingen tonåring har dött av lite vanlig vardagsmotion som att gå eller cykla, även om de kan verka tro att risken är överhängande. Igår hade jag dock en baktanke. Hon insåg den försent. Jag körde in bilen på en tom Shapeparkering. Ytan där är rätt stor, med tanke på vad jag tänkt att vi skulle utnyttja den till.
“Jag tänker inte köra något, bara så du vet det.” deklarerade hon.

Jag la ner en halv evighet på att hjälpa henne hitta rätt inställningar på stolen och på bakspegel och sidospeglar. Och jag gick bakom och bredvid bilen för att visa de döda vinklarna. Jag visade varvräknaren på bilen och efter hon startat fick hon prova på att öka varvtalet lite kontra att gasa på ordentligt. Det gick in.

Och faktiskt. Innan första lektionen var över hade hon kört fram över parkeringen. Från ena änden till den andra. Bara ett motorstopp. Hon startade jättemjukt och fint men var så lättad över att få stanna att hon glömde förmaningen att trycka ner kopplingen också när hon bromsade och motorn dog utan någon större dramatik. Hon var jätteduktig! Jag kan se oss där på parkeringen, eller någon liknande plats, många gånger i sommar. Att hon känner sig säker på det lilla enkla som ändå är så stor i början är viktigast av allt tror jag. Tycker det är rätt tryggt att hålla mig där också, lite ovant att sitta i passagerarsätet och ha dottern på förarplatsen…

Idag är jag 38 år. Jag kan säga, äh, det är ju två år kvar till jag blir 40! För jag vet inte vad jag tycker om att bli 40. Att vara på de 30 har varit ok. Lite sådär halvvuxen. Men 40. Jag vet inte. Jag är nog ingen person som klär i 40. Det är bara det att imorron är jag 39. Och det är bara ett år kvar…

Nu ska jag trampa  iväg på cykelnoch hämta min egen födelsedags- och tröstepresent till mig själv på postens utlämningsställe;  en laptop! (Ett typiskt tecken på ålderskris va, att köpa smått onödiga dyra saker? Men jag intalar mig att den faktiskt inte är onödig. Nu kan jag skriva var jag än jag är. Nästan.)