Fönstret stod lite på glänt, och medan morgonsolen värmde upp husväggen och rummet vaknade fåren nere vid kanalen. Bä, bä bä bä, sa de, för de kan ju inte så mycket annat. Jag älskar det här området. Det är så himla fint. Gammalt, pittoreskt och lite förfallet på sina håll. Ett område med en själ. Att höra fåren öppnar ju också portarna till en alldeles fri fantasi. Kanske är jag i Irland? Eller i Wales? Fast det är nog England, med tanke på vad bostadsområdet heter

På tal om får och bönder och Storbritannien ja…

 

 Förkylningen har inte tappat bort mig under natten. Men idag har jag tagit time-out och lagt alla saker jag skulle göra på hyllan – stallet med Lilltösen och födelsedagsfirande av svärmor. Ibland kan jag.